Brainstorm

Precis som många andra berättelser, är tanken att mitt projekt ska baseras på en relativt simpel men ändå framgångsrik formel:

Början -> Problem -> Möte med viktig bikaraktär -> Resa -> Lösning av problem -> Slut.

Jag leker ofta med tanken att min huvudperson ska heta Tom, mest på grund av att det är namnet jag alltid ger oformliga personer i min fantasi som innehar en form av protagonistisk roll. Efternamn känns vid denna tidpunkt något överflödigt, och jag kommer troligtvis vänta med det till senare.

Ett element jag facineras av och därför kommer att använda mig av är Ödet, och framför allt ödets relation till tidslinjer och tid. Min berättelse kommer att fokusera på två olika tidslinjer, vilket är ett uttryck jag kommer att missbruka. Dessa tidslinjer är helt enkelt delar av universum som separerats från varandra, och därför hamnat i olika tidsversioner (eller dimensioner, om man så vill).Här kommer ett enkelt diagram för att visa konceptet:

Vår tidslinje:   —-\——
Ny tidslinje:              ——-

Slashen motsvarar någon form av händelse som då orsakat de separata tidslinjerna.
Min berättelse kommer, kanske inte helt oväntat, att involvera transport mellan dessa tidslinjer. Min tolkning av hur det fungerar är följande: Eftersom de två linjerna är oberoende av varandra, kommer de inte att existera parallelt med varandra hela tiden, utan snarare tvärt om. Om man därför lyckas få de två tidslinjerna att nudda varandra på ett visst ställe under en mycket kort tidsperiod genom att attrahera en av dem med någon form av kraft, kommer man därför kunna hammna i stort sätt var som helst på den andra tidslinjen. Detta lägger till en ny dimension till resandet, eftersom man skulle kunna hammna 2000 år tillbaka i tiden om man reser till den andra tidslinjen och tillbaka igen. Eller 2000 år framåt i tiden. Resor mellan de två linjerna kommer därför att bara användas mycket sällan, när det är en absolut nödvändighet.
Här kommer alltså ödet med i bilden. Om Tom färdas till den andra linjen, gör någonting lämpligt heroiskt, och sedan färdas tillbaka hem kan folk som är på plats när Tom gör sin heroiska aktion färdas till “vår” tidslinje, ett antal månader tillbaka i tiden, och förklara för Tom vad han behöver göra. Se det som en mycket okomplicerad loop.

Nystart.

Nytänk.

Jag har med darrande finger raderat alla nio inlägg som skvalpat runt på Flarnet de senaste månaderna. Jag kan inte säga att det känns som om någon form av emotionell börda lyfts av mig. Det har det inte. Jag var på god väg att förtränga mitt fotspår i internets historia, när jag av anledningar alltför komplicerade att förklaras av en dödlig fick mig att komma ihåg den.

Men nog om det. Anledningen till att jag raderat allting är att jag behöver plats. Plats att sprida ut mig och mina idéer, och plats för min kreativitet. Jag har under de senaste veckorna haft idéer till någon form av fiktionell skrift. För enkelhetens skull kommer jag att kalla min (framtida?) kreation för berättelse.
När jag tänker efter är det inte lika mycket idéer som fragment, fragment av ett stort nätverk av idéer som tillslut skulle kunna presenteras för folk. Det är nog det jag ska sikta på.

Jag har ett antal gånger försökt att pränta ner någonting i ett word-dokument, utan större resultat. Detta, anser jag, måste alltså vara fel metod. Så jag testar såhär istället.

Jag funderar just nu febrilt hur man ska starta. Och det är väl alltid problemet med början. Var tusan den finns. Man kanske skulle skapa ett persongalleri? Det låter inte så fel, jag skulle i så fall få en bra grund att arbeta mig upp ifrån.

Jag känner dock ingen större inspiration idag, och känner det därför säkrast att avsluta här för tillfället.